Moral, etik och läkarvetenskap?
I senaste numret av Läkartidningen, anför Smittskyddsläkaren i Uppsala Län, Dr.Staffan Sylvan, samt docent Brith Christenson, att det är avhållsamheten som skyddar mot klamydia. Man uppmanar Socialstyrelsen att i sin information särskilt upplysa allmänheten, och i synnerhet ungdomar att den enda vägen till ett friskt och lyckligt liv är om Socialstyrelsen
…motiverar till reducering av antalet sexualpartner, senarelagd sexualdebut, avhållsamhet för dem som vill detta [fotnot: vad menar man här egentligen?], informerar om risken med att gå till sängs med okända och som stärker flickors självförtroende så att de inte tar efter en del pojkars aktiva sexualmönster.
Detta stycke förtjänar några kommentarer. Först och främst framstår detta budskap som helt i linje med vad konservativa kristna alltid förespråkat, nämligen inget sex före äktenskapet ["risken med att gå till sängs med okända" elimineras därmed, liksom "reducering av antalet sexualpartner" såvida man inte skiljer och gifter sig i ett rasande tempo, samt vidare "senarelagd sexualdebut" såvida man inte gifter sig mycket tidigt. ] Vidare noterar man att killars sexualmönster (läs: naturliga sexualitet) är mindre önskvärd och något som flickor ej bör ta efter. Man undrar om inte detta senare är ett verk av docent Brith som man mot bakgrund av den aktuella formuleringen får anta inte förstår sig på killars naturliga sexualitet.
Min mening är att det är mycket tveksamt att två läkare, särskilt som den ene av dem tillika är Smittskyddsläkare, kan gå ut med ett budskap som om det vore medicinsk vetenskap, när det i själva verket handlar om att prånga ut sina egna konservativa värderingar. Sexualitet borde tvärtemot vad dessa förespråkar, vara något som istället stimuleras, uppmuntras och bejakas, hos såväl unga som äldre. Inte hämmas och tryckas ner av en högkristlig moralsyn eller för den delen av en statlig myndighet. Apropå vetenskap så har jag bestämt för mig att klamydia smittar lättare vid ett enda oskyddat samlag, än vid 100 skyddade dito och att kännedom om sin partner aldrig har varit någon garanti för skydd mot sexuellt överförda sjukdomar.
Det är genom den här sortens ”skräckpropaganda” man enklast får framförallt unga att inte bry sig, och därigenom missa hela baletten, istället för att använda krutet på bättre saklig upplysning om hur man skyddar sig när man ”knullar runt”. För det är precis vad ungdomarna gör och alltid kommer att göra, med eller utan Smittskyddsläkares och assisterande kvinnliga docenters godkännande. Det är sammanfattningsvis enligt min mening medicinetiskt helt förkastligt att gå ut med en sådan helt ovetenskaplig artikel som nu tryckts upp i Läkartidningen, och vore jag herr Smittskyddsläkarens arbetsgivare skulle jag omedelbart be denne söka annat arbete, som frikyrkopastor möjligen.
